Yttrande från Mellansvenska Handelskammaren över betänkandet Vägen mot utfasning – styrmedel för ett fossilfritt samhälle (SOU 2026:33)
Mellansvenska Handelskammaren företräder 370 företag i Gävleborg och Dalarna som tillsammans står för närmare 100 miljarder kronor i årlig export. Här produceras betydande delar av Sveriges stål, skogsprodukter och energiutrustning. Gävleborg och Dalarna utgör samtidigt en av landets största besöksnäringsregioner.
Handelskammarens uppdrag är att stärka regionens konkurrenskraft, tillväxt och långsiktiga attraktivitet. För våra medlemsföretag är väl fungerande transporter och infrastruktur avgörande för tillgången till marknader, kompetens och insatsvaror. Utformningen av transport- och klimatpolitiken har därför stor betydelse för näringslivets utveckling i vår del av landet.
Mellansvenska Handelskammaren delar utredningens ambition att påskynda omställningen till fossilfria transporter. Omställningen behöver samtidigt bidra till stärkt konkurrenskraft och göra det möjligt för företagen att möta kundernas växande efterfrågan på hållbara produkter och transporter. Styrmedlen bör vara långsiktiga och förutsägbara samt utgå från lösningarnas samlade klimatnytta. Utsläppsfria transporter, främst genom elektrifiering och på sikt även vätgas, bör prioriteras där de är tekniskt och ekonomiskt genomförbara. Förnybara drivmedel kommer samtidigt att vara viktiga för verksamheter där utsläppsfria alternativ ännu saknas.
Företagen är beredda att ställa om, men det förutsätter att hela systemet fungerar. Skärpta krav och högre kostnader för fossila alternativ behöver gå hand i hand med tillgång till el, nätkapacitet, laddinfrastruktur, fossilfria drivmedel samt ändamålsenliga fordon och maskiner. Om alternativen saknas blir styrmedlen främst en kostnadsökning, inte ett incitament till omställning.
Även kunder och upphandlande organisationer har en viktig roll. Klimatkrav behöver följas av en betalningsvilja som gör det möjligt för företagen att finansiera de investeringar som krävs. Annars riskerar kostnaderna att stanna hos transportörerna och de producerande företagen, vilket försvagar investeringsförmågan och bromsar utvecklingen.
Vår övergripande utgångspunkt är därför att det ska löna sig att göra rätt. När politiken gör fossila alternativ dyrare måste den samtidigt göra fossilfria alternativ enklare att välja.
Reduktionsplikten
En central del av utredningens förslag är att reduktionsplikten höjs till 21 procent 2028, 23 procent 2029 och 25 procent 2030, med ett gemensamt krav för bensin och diesel. Mellansvenska Handelskammaren tillstyrker den övergripande inriktningen, förutsatt att skärpningen genomförs på ett långsiktigt och förutsägbart sätt och att konsekvenserna för företagens kostnader och konkurrenskraft följs noggrant.
Tydliga och långsiktiga nivåer stärker efterfrågan på fossilfria drivmedel och ger företagen bättre förutsättningar att planera sina investeringar. För att företagen ska våga investera behöver de kunna lita på att spelreglerna ligger fast över tid.
Långsiktigheten behöver samtidigt kombineras med flexibilitet. Vi tillstyrker därför även förslagen om kontrollstationer, utökad möjlighet att spara utsläppsminskningar, prisgolv och pristak samt tillfällig nedsättning av kraven vid allvarliga marknadsstörningar. Kontrollstationerna bör inte enbart följa utsläppsutvecklingen, de bör även analysera effekterna på drivmedelspriser, företagens konkurrenskraft och tillgången till fossilfria alternativ i olika delar av landet.
Regleringen behöver också utvecklas i takt med EU:s regelverk. Svenska företag ska inte få sämre konkurrensvillkor än företag i jämförbara länder till följd av överlappande eller mer kostnadsdrivande nationella krav. Reduktionsplikten behöver dessutom ge utrymme för flera lösningar. Elektrifiering kommer att vara central, men HVO, RME, biogas och andra hållbara drivmedel behövs fortsatt för transporter och arbetsmoment där elektrifiering ännu inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbar.
Det är samtidigt viktigt att skilja mellan utsläppsfria transporter och transporter som drivs med förnybara bränslen i förbränningsmotorer. Styrmedlen bör i första hand underlätta övergången till utsläppsfria lösningar där sådana är möjliga. Förnybara drivmedel bör framför allt användas där elektrifiering eller andra utsläppsfria alternativ ännu inte är praktiskt eller ekonomiskt genomförbara.
En ökad användning av el och fossilfri vätgas kan även bidra till en stärkt försörjningsberedskap genom att minska transportsektorns beroende av importerade drivmedel. Detta perspektiv bör vägas in när styrmedlen utformas. Samtidigt behöver konsekvenserna för elproduktion, nätkapacitet och effektbehov beaktas.
Utredningen föreslår att rena och höginblandade förnybara drivmedel ska omfattas av reduktionsplikten när statsstödsgodkännandet för skattenedsättningen upphör, dock senast den 1 januari 2031. Innan förändringen genomförs behöver regeringen säkerställa att den inte försämrar villkoren för företag som redan har investerat i fordon och maskiner som använder exempelvis HVO100. Företag som har gått före i omställningen ska inte missgynnas när regelverket förändras.
Drivmedelspriser och elskatt
Utredningen föreslår att energiskatten på bensin och diesel höjs med 1,80 kronor per liter den 1 januari 2028, räknat i förhållande till 2027 års indexerade skattenivåer. Tillsammans med den skärpta reduktionsplikten bedöms detta medföra en större samlad prisökning vid pump. Därutöver tillkommer den möjliga priseffekten av ETS 2.
Mellansvenska Handelskammaren delar bedömningen att en tydligare prisfördel för utsläppsfria och förnybara alternativ kan påskynda omställningen. Kostnaden för miljö- och klimatbelastande alternativ behöver bättre spegla deras negativa effekter. Långsiktiga prissignaler kan vara mer förutsägbara än tillfälliga stöd och därigenom bidra till att nya och bättre lösningar utvecklas. Den effekten uppstår dock bara om företagen har realistiska alternativ. Om laddinfrastruktur saknas, nätanslutningen dröjer eller lämpliga fordon och drivmedel inte finns tillgängliga blir resultatet främst en högre kostnad. Det gäller särskilt transportintensiva företag i regioner med långa avstånd och begränsade möjligheter att ersätta vägtransporter.
Medlemsföretag framhåller exempelvis att biogas kan vara ekonomiskt konkurrenskraftig i förhållande till diesel, men att den begränsade tillgången till tankställen, inte minst norr om Dalälven, försvårar en bredare användning. Detta visar att prisstyrning behöver kombineras med tillgång till fungerande alternativ. Annars blir effekten främst ökade kostnader för företagen.
Det är därför den samlade effekten av energiskatten, reduktionsplikten och ETS 2 som behöver följas upp. Om kostnaderna utvecklas på ett annat sätt än utredningen räknar med måste styrningen kunna justeras. Uppföljningen bör även belysa hur olika branscher och delar av landet påverkas.
Mot den bakgrunden är förslaget om sänkt generell elskatt en viktig del av helheten. Mellansvenska Handelskammaren tillstyrker förslaget. En lägre elskatt förbättrar den löpande kalkylen för elektrifierade transporter och stärker incitamentet att välja utsläppsfria lösningar framför drivmedel som används i förbränningsmotorer, där en sådan omställning är tekniskt och ekonomiskt möjlig. En lägre elskatt löser däremot inte alla hinder. För att den ska få full effekt behöver företagen också ha tillgång till tillräcklig nätkapacitet, kortare anslutningstider, rimliga nätavgifter och laddinfrastruktur där transporterna faktiskt utförs. Prisstyrningen och infrastrukturen måste därför utvecklas parallellt.
Förmånsvärdet för elbilar
För att påskynda elektrifieringen behöver styrmedlen peka åt samma håll. Mot den bakgrunden är Mellansvenska Handelskammaren kritisk till förslaget om att trappa ned nedsättningen av förmånsvärdet för elbilar, laddhybrider och gasbilar från 2028 och ta bort den för nyregistrerade fordon från den 1 januari 2031.
Vi avstyrker utfasningen när det gäller elbilar. Företagens val av tjänste- och förmånsbilar har stor betydelse för elektrifieringen av fordonsflottan. Efter några år når dessa bilar andrahandsmarknaden och gör elbilar tillgängliga för fler hushåll och mindre företag.
Att höja kostnaden för fossila drivmedel och samtidigt försämra incitamentet att välja elbil ger motstridiga signaler. Om målet är en snabbare elektrifiering bör det fortsatt vara attraktivt för företag och medarbetare att välja elbil. Nedsättningen bör behållas tills elbilar är konkurrenskraftiga utan stöd. En framtida utfasning bör grundas på den faktiska utvecklingen av inköpspriser, laddmöjligheter, räckvidd och andrahandsvärden, inte enbart på ett förutbestämt datum.
Våra medlemsföretag pekar på att elbilar, trots dagens nedsättning, fortfarande kan ha ett påtagligt högre förmånsvärde än jämförbara bilar hade för några år sedan. Det talar för att incitamentet inte bör fasas ut enbart med hänvisning till ett på förhand bestämt datum. Bedömningen bör i stället utgå från den faktiska kostnadsskillnaden mellan elbilar och andra alternativ.
Regeringen bör även dra lärdom av hur styrmedel för utsläppsfria fordon har utformats i Norge och Danmark. Erfarenheterna från grannländerna kan ge värdefull kunskap om hur skatter, avgifter och andra incitament kan kombineras för att skapa en långsiktig efterfrågan. En jämförelse behöver samtidigt ta hänsyn till skillnader i skattesystem, marknadsförutsättningar och statsfinansiella effekter.
Tunga el-lastbilar och utsläppsfria arbetsmaskiner
Behovet av stöd är särskilt tydligt för tunga fordon och arbetsmaskiner, där tekniken och marknaden inte har kommit lika långt som för personbilar. Mellansvenska Handelskammaren tillstyrker därför att klimatpremien för tunga lastbilar förlängs till 2030. Den högre investeringskostnaden är fortfarande ett betydande hinder för många transportföretag. Stödet behöver vara långsiktigt, administrativt enkelt och möjligt att använda oavsett om fordonet köps eller leasas.
Erfarenheter från våra medlemsföretag visar samtidigt att omställningen av tunga och specialiserade transporter innebär betydande ekonomiska och praktiska utmaningar. Ett medlemsföretag inom skogstransporter uppger att ett batterielektriskt fordon kan kosta omkring dubbelt så mycket som ett motsvarande dieselfordon. Batteriernas vikt kan i det aktuella fallet minska lastkapaciteten med omkring 2,5 ton per lass, medan laddningen kan innebära mellan en och en och en halv timmes kortare produktiv tid under ett arbetspass.
Medlemsföretaget uppskattar att dessa faktorer sammantaget kan öka transportkostnaden med omkring 30–40 procent jämfört med motsvarande dieseltransport. Exemplet visar att ett investeringsstöd till fordonet inte är tillräckligt på egen hand. Styrmedlen behöver även bidra till lägre driftskostnader, effektiv laddning, tillräcklig nätkapacitet och teknisk utveckling som minskar påverkan på lastförmåga och produktivitet.
Att även fler fordonstillverkare utvecklar batterielektriska lastbilar för krävande transporter är positivt. Ökad konkurrens kan bidra till ett större utbud, snabbare teknikutveckling och på sikt lägre kostnader. För att marknaden ska kunna växa behöver transportköpare och upphandlare samtidigt vara beredda att bära en rimlig del av omställningskostnaden.
Vi välkomnar även utredningens bedömning att möjligheten till nedsatt energiskatt för laddning av tunga lastbilar och bussar bör analyseras vidare. Lägre löpande kostnader kan vara minst lika viktiga för investeringsbeslutet som ett stöd vid inköpet.
På motsvarande sätt tillstyrker vi att klimatpremien för utsläppsfria arbetsmaskiner behålls och förlängs. Stödet bör vara förutsägbart och anpassat till företagens praktiska behov. Där utsläppsfri teknik ännu inte är ett fungerande alternativ behöver hållbara biodrivmedel kunna användas under en övergångsperiod.
Gemensamt för både tunga fordon och arbetsmaskiner är att investeringsstöden måste samordnas med utbyggnaden av elnät och laddinfrastruktur. Ett stöd får begränsad effekt om företaget därefter saknar möjlighet att använda fordonet eller maskinen effektivt i den dagliga verksamheten.
Pumplagen och tillgången till fossilfria alternativ
Samma behov av samordning gäller tillgången till drivmedel och laddning. Utredningen föreslår att lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel, den så kallade ”pumplagen”, ska upphöra vid utgången av 2027. Vi noterar att utredningen föreslår fortsatt stöd till grundläggande kommersiell service i gles- och landsbygder. Däremot bedömer vi att detta i sig inte säkerställer en tillräcklig och geografiskt heltäckande tillgång till förnybara drivmedel och laddinfrastruktur. Mellansvenska Handelskammaren avstyrker att lagen upphävs utan ett ersättande åtgärdspaket.
När fossila drivmedel blir dyrare och successivt fasas ut måste företag ha tillgång till fossilfria alternativ i hela landet. Utredningen avstår samtidigt från att föreslå generella krav på laddning vid drivmedelsstationer. Det riskerar att skapa ett glapp i styrningen, särskilt i områden där marknaden inte på egen hand bär investeringarna.
Regeringen bör därför säkerställa tillgången till både förnybara drivmedel och laddning genom krav, investeringsstöd eller andra verkningsfulla styrmedel. Utformningen behöver ta hänsyn till lokala behov, stationernas storlek och tillgången till nätkapacitet. Mindre försäljningsställen i serviceglesa områden bör kunna få stöd till nödvändiga investeringar.
Infrastruktur och genomförande
Förslagen om reduktionsplikt, skatter, premier och drivmedelsförsörjning behöver slutligen sättas in i ett bredare transportsystem. Omställningen är inte en isolerad drivmedelsfråga. Tillförlitliga vägar och järnvägar samt fungerande intermodala transporter är grundförutsättningar för att företagen ska kunna göra hållbara transportval.
Bristande underhåll, låg tillförlitlighet och avgifter som fördyrar järnväg och sjöfart kan motverka de incitament som utredningen vill skapa. Företagen behöver kunna lita på att de fossilfria och intermodala alternativen fungerar i praktiken.
Regeringen behöver därför samordna klimatstyrningen med utvecklingen av transportinfrastrukturen och elnäten samt med genomförandet av EU:s krav på ladd- och tankinfrastruktur. Styrmedlen bör följas upp utifrån hur de fungerar i verkliga transportkedjor, inte enbart utifrån enskilda fordons eller drivmedels teoretiska potential.
Avslutande bedömning
Mellansvenska Handelskammaren stödjer utredningens övergripande inriktning mot starkare och mer långsiktiga incitament för fossilfria transporter. En skärpt reduktionsplikt, en bättre prisrelation mellan fossila drivmedel och el samt fortsatta stöd till tunga el-lastbilar och utsläppsfria arbetsmaskiner kan bidra till att påskynda omställningen.
För att förslagen ska få avsedd effekt behöver politiken vara konsekvent. När fossila alternativ blir dyrare måste fossilfria alternativ samtidigt bli enklare och mer lönsamma att välja. Det kräver tillgång till el, laddning, förnybara drivmedel, fungerande infrastruktur och långsiktiga investeringsvillkor.
Det kräver också en efterfrågan där kunder och upphandlare är beredda att betala för den fossilfria lösningen. Omställningen blir framgångsrik först när den stärker företagens erbjudande, investeringsförmåga och konkurrenskraft.
Förändringarna ska göra det möjligt för företagen att göra rätt, inte begränsa deras förmåga att ställa om.
